Närläsning

Idag fick vi som uppgift att läsa några sidor ur "Herr Arnes Penningar" för att sedan stryka under exempel på vad i texten som förespådde blodbadet och mordbranden på Solberga prästgård. Vi skulle sedan diskutera och resonera om varför vi tyckte att just dessa exempel stämde in bra.

Den första händelsen som på något sätt visar att det är något hemskt som kommer ske på Solberga prästgård är när hunden inte vill följa med in på prästgården. Man säger ofta att djur har ett sjätte sinne och kan känna av energier eller stämningar som människor inte kan. Torarin förklarar även innan hur hunden "låg mestadels stilla med huvudet nedtryckt mellan benen och blinkade åt allt, vad husbonden sade. Men om han fick höra något, som inte behagade honom, så reste han sig upp på lasset, satte nosen i vädret och tjöt värre än en ulv." Så när hunden reagerar på det sättet när Torarin föreslår att de ska besöka Herr Arne förstår man att den känner på sig något. Torarin slänger sedan av hunden från lasset när den inte kan lugna sig, men den följde inte med in på prästgården, utan stannade kvar på vägen och tjöt.

Stämningen lättas sedan upp lite grann och man får middagen och sällskapet på Solberga prästgård beskrivet för sig. Men när husmodern förfärat frågar "Varför slipar de knivar på Branehög?" så kommer den obehagliga känslan tillbaka. Hon blir allt mer orolig och rädd, hennes rädsla sprider sig och alla runt bordet börjar gråta av ängslan. Uttryck som "förfärligt och olycksbådande" förstärker känslan i texten. De runt bordet förstod att trots att hon var "utnött och utgammal, var det dock troligt, att hon före någon annan skulle märka om en fara hotade gården".

Torarin lämnar sedan middagen för att besöka gästabudet på gården Branehög för att slå bort alla mörka tankar. Efter ett tag kommer det in ett torftigt klätt par, det enda övriga hushåll på Branehög. De berättar sedan varför de kom så sent till gästabudet: "De hade haft främmande som de inte vågat lämna hemma. På kvällen hade de frågat vilken gård som var störst och rikast  i den trakten. Hustrun hade svarat att dem, att prästgården, där Herr Arne bodde, var det förnämligaste stället. Då hade de genast dragit fram sina ränslar långa knivar och börjat slipa dem. De hade hållit på med detta en god stund, och under tiden hade de sett så vilda ut, att kolaren och hans hustru inte hade vågat gå från hemmet."
Allt detta pekar tydligt på att de främmande männen inte tänkte söka arbete hos Herr Arne, som de påstod, utan något mycket värre. Hur männen beskrivs som galna och vilda när de slipar sina långa vassa knivar visar ytterligare på männens förfärliga planer för Herr Arne.

Tecknar uppgiften

Jag tecknade flera olika motiv - från middagen hos Herr Arne och mordbranden till mötet på bryggan. Jag använde mig av dystra och dova färger för att förmedla den känslan jag fick av de första kapitlen vi hörde.

Jag tycker speciellt att den sista scenen vi fick höra var extra stark och den har etsat sig fast i mitt minne lite extra mycket. Den scenen där den unga jungfrun berättar hennes historia för männen på bryggan och sedan blir utskrattad. Jag fick känslan av att de männen kunde vara mördarna. Därför ritade jag mannen med hög hatt, hållandes den långa kniven klädd i den "ludna" skinnrocken.

Jag ritade flera små motiv, som "ledtrådar" till handlingen, ungefär som jag tänkte när jag fick boken uppläst för mig. Jag fick bilden av knivarna, blodet, lågorna från mordbranden, männen på bryggan, jungfruns tårfyllda ögon och den överfulla skattkistan - alla, på något sätt, ledtrådar till vem som hade mördat Herr Arne och alla hans nära.

Reklamaffisch

Svenska akademin tycker att det läses alltför få klassiker i dagens läge. De utlyste en reklamaffischtävling för klassikern Herr Arnes Penningar i syfte att motivera fler till att läsa. Priset är en resa till Stockholm med boende på Grand Hotel. Jag och mina vänner har beslutat oss för att delta i tävlingen. Tyvärr hade vi inte mer information om romanen än baksidestext och omslag.

Jag tycker vår affisch inspirerar och motiverar läsaren till att läsa Herr Arnes Penningar på flera olika sätt. Sammanfattningen beskriver väldigt kortfattat handlingen och det gör att man snabbt får en uppfattning om boken. Men jag tycker ändå att den får fram den spännande stämningen som finns i boken och gör den eventuella läsaren sugen. Den övergripande känslan som vi fick fram med hjälp av vår affisch passar bra med det jag än så länge vet om boken. Vi satsade mer på att få fram just den känslan med bilder och själva "stilen" på affischen istället för att t.ex. skriva en jätte lång beskrivning av handlingen. Man får även veta lite om författaren och får läsa om hennes tidigare prestationer i karriären. Att få höra positiv kritik om författaren eller om hennes bragder kan i sin tur motivera läsaren att ta tag och börja läsa boken.