Reflektion

Jag tycker att det arbete vi nu har jobbat med i några veckor har varit både roligt och lärorikt. Men såklart finns det alltid förbättringar och andra sätt att tänka på.

Läsandet och bloggandet motiverades utifrån kursplanen och vi började arbetet med några enklare uppgifter. Vi fick diskutera i grupper hur uppgifterna hängde ihop med kursplanen. Jag tror att det hjälpte oss förslå syftet till projektet och kanske ökade motivationen till att engagera sig ytterligare i arbetet. Personligen blev jag inte jätte sugen på att börja jobba med boken, upplägget med bloggandet kändes roligt men det var själva valet av boken som försämrade det lite. Jag förstår varför man väljer en sådan klassiker, men jag tror att intresset i hela klassen skulle öka ifall boken var lite "lättare" och modernare.

Att få skapa en egen karaktär  ökade min förståelse för romanen, man kunde lättare sätta in sig i handlingen än tidigare. Det ökade min lust för att skriva och jag kände att jag även kunde utveckla mina beskrivningar och mitt språk ännu mer under tidens gång. Att ge sin avatar egna karaktärsdrag gjorde att man fick en mer personlig blogg skulle jag säga.

Bloggandet tyckte jag passade uppgiften bra, det var bra och enkelt att ha alla sina publicerade inlägg på samma ställe. Att även ha enkel tillgång till lärarbloggarna var väldigt praktiskt så jag har inga synpunkter på den delen av upplägget. Personligen läste jag sällan de andras inlägg, jag publicerade också oftast så fort jag kunde så det fanns inte alltid så många andra inlägg uppe.

Att ha sina erfarenhetspoäng och sin bedömning liggande på samma sida som bloggen var även skönt. Man kunde enkelt se vilka kunskapskrav man uppnådde eller inte och på vilket sätt man kunde förbättra sin nästa text. Att poängsystemet var uppdelat i "E-.C- och A-krav" funkade bra för mig, det var enkelt att se vilken nivå man låg på. Jag tror dock att fokuset på betygen och poängen kan för många ha tagit över själva syftet för uppgiften. Att få bedömning efter varje uppgift tyckte jag var positivt, man såg lätt motiveringen för bedömningen och kunde på så sätt förbättra sig till varje ny uppgift. Jag tror att det kan ha motiverat mig ytterligare och gett mig en större lust att förbättra mig.

Det jag kände var negativt med uppgiften var de krav som fanns på att lämna in uppgifterna samma dag som vi fick dom. Lektionstiden räckte sällan till att bli klar, även om man jobbade koncentrerat hela lektionen, och det gjorde att man fick jobba mycket hemma. Jag tror även att många kände en meningslöshet för att lämna in uppgifterna efter "sista" inlämningsdag vilket kan ha minskat motivationen.

Men i det hela tycker jag att arbetet har varit roligt och mycket utvecklande.

Tre analyseringar av Herr Arnes Penningar

Frestelsen 

Bokens största och mest utmärkande budskap skulle jag säga handlar om moral och etik. I många fall blir karaktärerna frestade på olika sätt och tvingas göra ett val. Ett val som antingen gynnar dem själva men som kan göra skada mot någon annan, eller ett val som de inte själva vinner något på. Att stå emot frestelsen och göra det rätta är alltid ett aktuellt ämne och tror jag därför lockade Selma att skriva om det. Man får under flera tillfällen följa karaktärerna under deras val och se hur konsekvenserna blir för de som handlar rätt eller fel. Jag tror att Selma var extra mån att skriva om detta eftersom hon även har en kristen barndom och har ett starkt intresse och tycke för vad som är rätt och fel.


Ett väldigt tydligt exempel på detta är hur Elsalill under hela boken blir frestad av sir Archie på flera olika sätt, han ger henne löften om hennes framtida liv i lyx. "Om du kommer med mig ska jag göra dig till en mäktig fru. Jag är en förnäm man i mitt eget land. Du ska få gå klädd i silke och guld, och du ska få tråda dansen i konungens hov.(s.64)" Hon faller för hans höghet och blir förälskad i honom. Men hon vet innerst inne att det hon gör är fel. Det får man ett tydligt exempel på när hon slänger bort sir Archies dyra gåva.

Fram på dagen sände sir Archie en budbärare till Elsalill, som förde med sig till henne en bred armring av guld. Och det fröjdade Elsalill, att sir Archie hade tänkt på att göra henne en glädje, och hon tackade budbäraren och mottog gåvan. Men när han var gången, kom hon att tänka därpå, att denna ring hade sir Archie köpt henne för Herr Arnes penningar. Hon kunde inte uthärda att se en, då hon tänkte på detta. Hon rev den av armen och kastade den långt ifrån sig.(s. 58)

Hon förstår att hennes liv med sir Archie kommer gynna henne, men hennes samvete säger nej och hon gör det rätta mot sin fostersyster. Även här kan man se ett tydligt samband mellan Selmas kristna bakgrund och hennes budskap, ett starkt exempel på detta utdraget från bönen Fader Vår: "inled oss icke i frestelse utan rädda oss ifrån det onda" 


Förlåtelse

Jag blev lite förvånad över hur boken slutade, jag hade trott på ett lyckligare och rättvisare slut. Selma hade, som tidigare nämnt, en stark kristen tro och inspirerades länge av den under sitt författande. En stor del av kristen tro är förlåtelsen, och min första känsla var att sir Archie verkligen hade ångrat vad han hade gjort.
"När jag såg dig, måste jag än mer tänka på en ung jungfru, mot vilken jag handlat illa. (s. 55) "
"- Ack, om jag dock aldrig hade funnit den unga jungfrun! sade han. Jag ångrar intet annat, än att jag inte lät den unga jungfrun undslippa, då hon bad mig. (s. 51)"
Personligen skulle jag ha svårt att förlåta någon som har sårat mig så djupt, men i Guds ögon är alla synder förlåtna, så länge man verkligen ångrar sig med hjärtat. Elsalill verkade även vara benägen att förlåta honom till en början. Men Gud som var den som visste sir Archies äkta känslor och tankar pressade honom till gränsen och Elsalill fick höra hans riktiga avsikter.

- Varför skulle du svika mig, då jag trodde dig som bäst? sade sir Archie. Nu är jag åter sådan, som jag förr var. Nu bryr jag mig inte om att spara någon. Och du ska få se, att allt åter kommer gå mig väl, som det gjort förr i världen.(s. 68)

 

Guds vägledning

Selma hade en stark kristen tro och en lång bakgrund i det kristna samfundet, det märks tydligt på de budskap hon försöker förmedla. Om hur man ska följa Guds väg och göra det rätta. Budskapet utgör en del av grunden till den kristna läran, om hur man ska visa lojalitet, värme och kärlek till Gud och till sin nästa. Elsalill blir vid flera tillfällen "räddad" ur farliga situationer, av händelser som i boken verkar slumpmässiga, men som troligen är  planerad av någon högre makt, ett exempel på detta är;

Men när det led mot tiden, då sir Archie skulle gå, bad han Elsalill, att han skulle få kyssa henne. Då sade Elsalill nej och skyndade undan mot dörren, men sir Archie ställde sig i vägen för henne och nödgade henne. Med desamma gick dörren till stugan upp, och husmodern kom in mycket hastigt.(s. 37)

Elsalill frågade sedan husmodern varför hon hade kommit och hon svarade "då jag stod på bryggan, vid arbetet, kom en liten jungfru, som jag inte förr sett, och sade, att du hälsade och bad, att jag skulle gå hem." Elsalill förstod då att det måste varit hennes skyddsängel som hjälpt henne.

Guds vilja påverkar berättelsens händelser genom hela boken på olika sätt, han finns alltid där och vägleder oss om livets tuffa beslut. Gud är den som till slut stoppar mördarna från att lämna Marstrand. Han håller havets portar stängda för det skepp med förrädarna på och hindrar dem från att fly. "Skepparen kunde inte uthärda denna syn - Är jag någon vän till mördare och missdådare? sade han. Ska jag sluta mina ögon och inte se varför Gud håller havets portar stängda för mitt fartyg? (s. 78)"
Budskapet är alltså att Guds väg är den rätta vägen och att han alltid finns på din sida om du väljer att lyssna till honom.

Närläsning

Idag fick vi som uppgift att läsa några sidor ur "Herr Arnes Penningar" för att sedan stryka under exempel på vad i texten som förespådde blodbadet och mordbranden på Solberga prästgård. Vi skulle sedan diskutera och resonera om varför vi tyckte att just dessa exempel stämde in bra.

Den första händelsen som på något sätt visar att det är något hemskt som kommer ske på Solberga prästgård är när hunden inte vill följa med in på prästgården. Man säger ofta att djur har ett sjätte sinne och kan känna av energier eller stämningar som människor inte kan. Torarin förklarar även innan hur hunden "låg mestadels stilla med huvudet nedtryckt mellan benen och blinkade åt allt, vad husbonden sade. Men om han fick höra något, som inte behagade honom, så reste han sig upp på lasset, satte nosen i vädret och tjöt värre än en ulv." Så när hunden reagerar på det sättet när Torarin föreslår att de ska besöka Herr Arne förstår man att den känner på sig något. Torarin slänger sedan av hunden från lasset när den inte kan lugna sig, men den följde inte med in på prästgården, utan stannade kvar på vägen och tjöt.

Stämningen lättas sedan upp lite grann och man får middagen och sällskapet på Solberga prästgård beskrivet för sig. Men när husmodern förfärat frågar "Varför slipar de knivar på Branehög?" så kommer den obehagliga känslan tillbaka. Hon blir allt mer orolig och rädd, hennes rädsla sprider sig och alla runt bordet börjar gråta av ängslan. Uttryck som "förfärligt och olycksbådande" förstärker känslan i texten. De runt bordet förstod att trots att hon var "utnött och utgammal, var det dock troligt, att hon före någon annan skulle märka om en fara hotade gården".

Torarin lämnar sedan middagen för att besöka gästabudet på gården Branehög för att slå bort alla mörka tankar. Efter ett tag kommer det in ett torftigt klätt par, det enda övriga hushåll på Branehög. De berättar sedan varför de kom så sent till gästabudet: "De hade haft främmande som de inte vågat lämna hemma. På kvällen hade de frågat vilken gård som var störst och rikast  i den trakten. Hustrun hade svarat att dem, att prästgården, där Herr Arne bodde, var det förnämligaste stället. Då hade de genast dragit fram sina ränslar långa knivar och börjat slipa dem. De hade hållit på med detta en god stund, och under tiden hade de sett så vilda ut, att kolaren och hans hustru inte hade vågat gå från hemmet."
Allt detta pekar tydligt på att de främmande männen inte tänkte söka arbete hos Herr Arne, som de påstod, utan något mycket värre. Hur männen beskrivs som galna och vilda när de slipar sina långa vassa knivar visar ytterligare på männens förfärliga planer för Herr Arne.

Tecknar uppgiften

Jag tecknade flera olika motiv - från middagen hos Herr Arne och mordbranden till mötet på bryggan. Jag använde mig av dystra och dova färger för att förmedla den känslan jag fick av de första kapitlen vi hörde.

Jag tycker speciellt att den sista scenen vi fick höra var extra stark och den har etsat sig fast i mitt minne lite extra mycket. Den scenen där den unga jungfrun berättar hennes historia för männen på bryggan och sedan blir utskrattad. Jag fick känslan av att de männen kunde vara mördarna. Därför ritade jag mannen med hög hatt, hållandes den långa kniven klädd i den "ludna" skinnrocken.

Jag ritade flera små motiv, som "ledtrådar" till handlingen, ungefär som jag tänkte när jag fick boken uppläst för mig. Jag fick bilden av knivarna, blodet, lågorna från mordbranden, männen på bryggan, jungfruns tårfyllda ögon och den överfulla skattkistan - alla, på något sätt, ledtrådar till vem som hade mördat Herr Arne och alla hans nära.

Reklamaffisch

Svenska akademin tycker att det läses alltför få klassiker i dagens läge. De utlyste en reklamaffischtävling för klassikern Herr Arnes Penningar i syfte att motivera fler till att läsa. Priset är en resa till Stockholm med boende på Grand Hotel. Jag och mina vänner har beslutat oss för att delta i tävlingen. Tyvärr hade vi inte mer information om romanen än baksidestext och omslag.

Jag tycker vår affisch inspirerar och motiverar läsaren till att läsa Herr Arnes Penningar på flera olika sätt. Sammanfattningen beskriver väldigt kortfattat handlingen och det gör att man snabbt får en uppfattning om boken. Men jag tycker ändå att den får fram den spännande stämningen som finns i boken och gör den eventuella läsaren sugen. Den övergripande känslan som vi fick fram med hjälp av vår affisch passar bra med det jag än så länge vet om boken. Vi satsade mer på att få fram just den känslan med bilder och själva "stilen" på affischen istället för att t.ex. skriva en jätte lång beskrivning av handlingen. Man får även veta lite om författaren och får läsa om hennes tidigare prestationer i karriären. Att få höra positiv kritik om författaren eller om hennes bragder kan i sin tur motivera läsaren att ta tag och börja läsa boken.