Tre analyseringar av Herr Arnes Penningar

Frestelsen 

Bokens största och mest utmärkande budskap skulle jag säga handlar om moral och etik. I många fall blir karaktärerna frestade på olika sätt och tvingas göra ett val. Ett val som antingen gynnar dem själva men som kan göra skada mot någon annan, eller ett val som de inte själva vinner något på. Att stå emot frestelsen och göra det rätta är alltid ett aktuellt ämne och tror jag därför lockade Selma att skriva om det. Man får under flera tillfällen följa karaktärerna under deras val och se hur konsekvenserna blir för de som handlar rätt eller fel. Jag tror att Selma var extra mån att skriva om detta eftersom hon även har en kristen barndom och har ett starkt intresse och tycke för vad som är rätt och fel.


Ett väldigt tydligt exempel på detta är hur Elsalill under hela boken blir frestad av sir Archie på flera olika sätt, han ger henne löften om hennes framtida liv i lyx. "Om du kommer med mig ska jag göra dig till en mäktig fru. Jag är en förnäm man i mitt eget land. Du ska få gå klädd i silke och guld, och du ska få tråda dansen i konungens hov.(s.64)" Hon faller för hans höghet och blir förälskad i honom. Men hon vet innerst inne att det hon gör är fel. Det får man ett tydligt exempel på när hon slänger bort sir Archies dyra gåva.

Fram på dagen sände sir Archie en budbärare till Elsalill, som förde med sig till henne en bred armring av guld. Och det fröjdade Elsalill, att sir Archie hade tänkt på att göra henne en glädje, och hon tackade budbäraren och mottog gåvan. Men när han var gången, kom hon att tänka därpå, att denna ring hade sir Archie köpt henne för Herr Arnes penningar. Hon kunde inte uthärda att se en, då hon tänkte på detta. Hon rev den av armen och kastade den långt ifrån sig.(s. 58)

Hon förstår att hennes liv med sir Archie kommer gynna henne, men hennes samvete säger nej och hon gör det rätta mot sin fostersyster. Även här kan man se ett tydligt samband mellan Selmas kristna bakgrund och hennes budskap, ett starkt exempel på detta utdraget från bönen Fader Vår: "inled oss icke i frestelse utan rädda oss ifrån det onda" 


Förlåtelse

Jag blev lite förvånad över hur boken slutade, jag hade trott på ett lyckligare och rättvisare slut. Selma hade, som tidigare nämnt, en stark kristen tro och inspirerades länge av den under sitt författande. En stor del av kristen tro är förlåtelsen, och min första känsla var att sir Archie verkligen hade ångrat vad han hade gjort.
"När jag såg dig, måste jag än mer tänka på en ung jungfru, mot vilken jag handlat illa. (s. 55) "
"- Ack, om jag dock aldrig hade funnit den unga jungfrun! sade han. Jag ångrar intet annat, än att jag inte lät den unga jungfrun undslippa, då hon bad mig. (s. 51)"
Personligen skulle jag ha svårt att förlåta någon som har sårat mig så djupt, men i Guds ögon är alla synder förlåtna, så länge man verkligen ångrar sig med hjärtat. Elsalill verkade även vara benägen att förlåta honom till en början. Men Gud som var den som visste sir Archies äkta känslor och tankar pressade honom till gränsen och Elsalill fick höra hans riktiga avsikter.

- Varför skulle du svika mig, då jag trodde dig som bäst? sade sir Archie. Nu är jag åter sådan, som jag förr var. Nu bryr jag mig inte om att spara någon. Och du ska få se, att allt åter kommer gå mig väl, som det gjort förr i världen.(s. 68)

 

Guds vägledning

Selma hade en stark kristen tro och en lång bakgrund i det kristna samfundet, det märks tydligt på de budskap hon försöker förmedla. Om hur man ska följa Guds väg och göra det rätta. Budskapet utgör en del av grunden till den kristna läran, om hur man ska visa lojalitet, värme och kärlek till Gud och till sin nästa. Elsalill blir vid flera tillfällen "räddad" ur farliga situationer, av händelser som i boken verkar slumpmässiga, men som troligen är  planerad av någon högre makt, ett exempel på detta är;

Men när det led mot tiden, då sir Archie skulle gå, bad han Elsalill, att han skulle få kyssa henne. Då sade Elsalill nej och skyndade undan mot dörren, men sir Archie ställde sig i vägen för henne och nödgade henne. Med desamma gick dörren till stugan upp, och husmodern kom in mycket hastigt.(s. 37)

Elsalill frågade sedan husmodern varför hon hade kommit och hon svarade "då jag stod på bryggan, vid arbetet, kom en liten jungfru, som jag inte förr sett, och sade, att du hälsade och bad, att jag skulle gå hem." Elsalill förstod då att det måste varit hennes skyddsängel som hjälpt henne.

Guds vilja påverkar berättelsens händelser genom hela boken på olika sätt, han finns alltid där och vägleder oss om livets tuffa beslut. Gud är den som till slut stoppar mördarna från att lämna Marstrand. Han håller havets portar stängda för det skepp med förrädarna på och hindrar dem från att fly. "Skepparen kunde inte uthärda denna syn - Är jag någon vän till mördare och missdådare? sade han. Ska jag sluta mina ögon och inte se varför Gud håller havets portar stängda för mitt fartyg? (s. 78)"
Budskapet är alltså att Guds väg är den rätta vägen och att han alltid finns på din sida om du väljer att lyssna till honom.